
Ibland ser man rött och igår var en sådan dag. Som tur var höll det inte i hela dagen utan bara en stund, precis före middag. Sockernivåerna i botten. Hamburgare ligger ute på grillen, jag är inne och hackar grönsaker. Det är lugnt och tyst och kanske borde jag ana oråd...
Maken kommer hem, går för att krama barnen då jag hör honom sucka på toan:
-Men M vad gör du?Min hjärna förstår att något är på gång, något som inte är så kul för en mamma som nyss städat huset.
Tänk er då detta:
Vår grills uppsamlingskärl för fett och flott har lossnat och ligger därför löst på en kartong nere vid hjulen. Det där ville sonen gegga med och försökte fylla en flaska med sörjan som han sedan hällde ut på altanen och när inte allt for ut gick han in på toan och försökte skölja ut det i handfatet. Ute hade det hunnit droppa och stänka ännu mer från grillen som nu helt saknade uppsamlingskärl. Sedan torkades händer och flaska med Marimekkohandduk och det var då pappan kom in.
Jag blir
arg som ett bi, tjatar och frågar varför, vad tänkte han göra osv. Hittar honom sedan ute på altanen med en rulle hushållspapper där han försöker torka bort fettet (vilket bara kletar ut det ännu mer). Ledsen kille säger att han är världens dummaste... Gullevännen...*kram*
På kvällen lider jag av dåligt samvete för att jag blev så arg. Han är ju bara ett barn men ibland räcker inte orken till...
Nu har här köpts trallrent och olja. Altanen skulle ju ändå få sig en rengöring och nu kanske det blir redan till helgen.