Ibland ser man rött och igår var en sådan dag. Som tur var höll det inte i hela dagen utan bara en stund, precis före middag. Sockernivåerna i botten. Hamburgare ligger ute på grillen, jag är inne och hackar grönsaker. Det är lugnt och tyst och kanske borde jag ana oråd...
Maken kommer hem, går för att krama barnen då jag hör honom sucka på toan:
-Men M vad gör du?
Min hjärna förstår att något är på gång, något som inte är så kul för en mamma som nyss städat huset.
Tänk er då detta:
Vår grills uppsamlingskärl för fett och flott har lossnat och ligger därför löst på en kartong nere vid hjulen. Det där ville sonen gegga med och försökte fylla en flaska med sörjan som han sedan hällde ut på altanen och när inte allt for ut gick han in på toan och försökte skölja ut det i handfatet. Ute hade det hunnit droppa och stänka ännu mer från grillen som nu helt saknade uppsamlingskärl. Sedan torkades händer och flaska med Marimekkohandduk och det var då pappan kom in.
Jag blir arg som ett bi, tjatar och frågar varför, vad tänkte han göra osv. Hittar honom sedan ute på altanen med en rulle hushållspapper där han försöker torka bort fettet (vilket bara kletar ut det ännu mer). Ledsen kille säger att han är världens dummaste... Gullevännen...*kram*
På kvällen lider jag av dåligt samvete för att jag blev så arg. Han är ju bara ett barn men ibland räcker inte orken till...
Nu har här köpts trallrent och olja. Altanen skulle ju ändå få sig en rengöring och nu kanske det blir redan till helgen.
.jpg)
aW.jpg)
8 kommentarer:
Tack för kommentaren:) Imorse såg jag rött. Vaknade med värsta grinhumöret som inte blev bättre utav en trilskande, snart fyllande, sexåring, en stressad sambo och en strulig tonåring som alla på en gång skulle iväg till skola, dagis och arbete och därför sprang omkring som yra höns i hela huset *suck*. När väl de hade åkt och jag fått i mig en kopp kaffe och möttes av ett leende av lillskrutten blev allt lite skönare inombords. Ha en trevlig onsdag.
Hej! Känner igen mig, i bland orkar man inte vara förstående och pedagogisk och duktig.... Men jag tror ändå barnen känner att man älskar dem över allt på jorden! För de positiva stundena är så många fler som tur är! Kramis Maria
Det är ok att se rött ett tag, bara man övergår till lugnt blått och sprider solskensgult sen;-)
Hej svejs! Tack för titten hos mig..vad glad jag blev. Jag känner igen mig i det du skriver...Jag måste oxå påminna mig själv om att dom är ju bara barn...o sen kommer det dåliga samvetet fram...Men ibland tål man mer o andra dagar mindre! Ha en riktigt trevlig helg o välkommen tillbaka! Kram Therese
Harkel och host!! Jag förstår dig precis...klart man måste få bli irriterad och se rött!
Pedagogmamman brukar jag lämna på jobbet säger jag. Ändå skriker yngsta dottern snart 16 år till mig högt "Kom inte med ditt pedagogsnack..."!! ;0)
~Livet i byn
Oj, det där låter verkligen som en kraftansträngning efter allt annat. Vilket tålamod man måste ha ju!
Hoppas altanen blir riktigt fin nu då och att det blir till det bästa ändå.
Ibland smäller det över även hos den bäste - tror nog barnen förstår.
Ja, det blir ju så ibland. Hos alla liksom
Men det tar allt på krafterna.
Hoppas att du har det fint!
kram Lallis
Skicka en kommentar